Krig och lera
Hej,
Igår gick jag med flickorna till ASDA och gå vägen dit så insåg jag att det stod väldigt många männsikor vid vägkanten och alla män hade tagit av sig sina mössor och hattar. Till slut insåg jag att det var sorgetåget för den 21åriga soldaten som dog i Afghanistan för tre veckor sedan. Han bodde två gator bort från mig. Först i tåget kom en polis på motorcykel, sedan en likbil med en av de vackraste kistor jag någonsin sett; massor med blommor, den bittiska flaggan utbredd och ett blomarragemang där det stod swift+bold (snabb och djärv). Efter bilen med kistan kom två limousiner med sörjande, kvinnor som var helt förstörda och män som var hårda och inte grät men som uppenbarligen var förtvivlade. Det måste ha varit jättesvårt för familjen att låta tåget gå igenom samhället men också jättefint av dem, alla fick visa sitt stöd.
Detta krig... jag kan inte finna ord. Oskyldiga dör och nu har staten sagt att militärerna ska ta större personliga risker om det skyddar civila. Tony Blair har erkänt att om USA inte hade gått in i Irak hade han funnit en anledning att göra det. Alltså va? Den mannen ska ställas inför rätta och han ska straffas för det han har gjort mot tusentals familjer.
När jag kom hem från affären var mina Herefordbrudar och vi åkte till en fågelsjö och fikade. Själva den delen var trevlig men att ta sig dit var lite av ett helvete. Fötterna gled hela tiden undan när man gick och jag höll på att ramla fler än en gång. Mina fina svarta skor blev jätteleriga på både ut och insidan så nu måste jag gå till stan och köpa nya för att jag kommer aldrig kunna ha andra strumpor än svarta i de skorna :( men jag får köpa skor så det är inte helt dåligt :P
I helgen är tre fjärdedelar av Herefordbrudarna i Liverpool men jag kände att det var någon som Veronica verkligen såg framemot och det gjorde inte jag lika mycket så det var bäst att jag stannade hemma, och dessutom måste jag spara pengar.
Nu är det väl dags att göra sig redo för världen och ge sig ner på stan.
Ha de
